Saknat mina Finaste.

Skrivet av Susanne Damgren

Ett riktigt busliv var det på min gård inatt.Raketer,smällare,skott,fylla..mitt i allt råkade jag naturligtvis gå ut för att ta kvällspromenaden.Min lilla Jack,skakade,darrade och svansen mellan benen.Han var så rädd att han knappt kunde kissa.
Lätta lite när vi gått en bra bit från gården,men när vi skulle vända och gå hemmåt igen.
Så tvärnita han! Han totalvägra att röra sig ur fläcken.
Jag försökte gå åt alla möjliga tänkbara håll,men det gick bara inte.Stod och väntade ut han, i över en halvtimma.Fungerade inte det heller.Jag gick fram till han,böjde mig ner.Han hoppade nästan upp i min famn.
Han ville att jag skulle bära han ända hem!!Så rädd var han.
Bör tilläggas att det är en liten vovve som sprattlar som bara den,om man försöker bära eller hålla honom i vanliga fall.
Men nu "vägra"han att vara på marken.

Så jag bar min lilla "älskling" ända hem,han darrade hela vägen.(vet att man kanske inte ska göra så..men vad gör man,han var trygg då ialla fall,och det är huvudsaken anser jag).

Väl framme vid min gård ,stod det fyra polisbilar och fullt med folk.
Ovanligt.........absolut inte! Tyvärr börjar det bli en vana här.
Måste försöka hitta en annan bostad.Börjar bli lite otäckt nu.


Sömnen inatt var katastrof,och uppe tidigt med "tuppen" ingen bra kombination.
Trött bara förnamnet.
Men varit en bra dag i Gbg hos sonen.
Och jag hade hundvakt åt  min lilla "älskling".Som jag saknat honom.
Att man kan sakna så mycket,när det bara är en dag.

Tänkte hela dan att när vi ses ikväll,ska det bli massor av pussar och kramar.
Men jag hann inte vara först,kan jag tala om.
Blev så glatt mottagen av kärlek,pussar överallt i mängder,man kunde tro jag tvättat ansiktet utan att torka mig efteråt.

Hemma i lägenheten,så kom nästa lilla par,mina två kurrandes keliga katter och tog emot vid dörren.

Vad vore livet utan dessa små mirakel.

Älskar mina Finaste sambosheart

Kram / Susanne

comments powered by Disqus