Ensamrätt på otur.

Skrivet av Susanne Damgren

Tror jag har ensamrätt på oturen. Ialla fall känns det så. Det sägs att allt tråkigt och jobbigt ska man packa ner i ryggsäcken, och låta det vara där. Men när det kommer till oturen, den fungerar inte att packa ner någonstanns. Hur gör man med det?
Det går sällan en hel dag, utan att det händer nåt. Idag var det åter igen dags. Något hade hänt på min dator, några har försökt tagit sig in på de sidor jag använder osv. Sen jag bytte lösenord, plingar det hela tiden att någon försöker ta sig in. Men som tur var, satte vi stopp för det. Var nog i grevens tid! Och sånt händer inte ofta. Men mig naturligtvis.

Bara att invänta nästa sak då. För så här är mitt liv,oturens lilla moln hänger alltid i luften över mig. Förföljer varenda steg jag tar, varje andetag. Bara att vara beredd.
Det där som folk pratar om som heter TUR. Undrar jag? Vad är det. Hur fungerar det? Över halva mitt liv har gått, och jag har inte ens snuddat vid ordet TUR än. Kommer jag kunna, känna av TUREN och kanske även få känna ett inre lugn nån gång i livet.
Önskar det av hela mitt hjärta.

/ Susanne

Bild som tillhör inlägget Ensamrätt på otur.
comments powered by Disqus