Må bra ena dagen & dålig den andra.

Skrivet av Susanne Damgren

Det är så svårt för andra att förstå, när man har sjukdomar som inte syns utanpå. Men om alla kunde försöka förstå att det är så sjukdomen fungerar och att det är det som tar på psyket. Det är inget att skämmas för att ha, ångest, depression, fibro, hypoteryos. Det bland många andra är sk dolda sjukdomar. Som påverkar en otroligt mycket. Ena dagen kan man må bra, medan dagen efter har man en kamp om att kunna klara av dagen. Dagarna man mår bra, är de dagar man förösker ta igen alla "sk måsten". Då blir det de viktiga måsten som prioriteras tyvärr. Så skjuter man vännerna framför sig för att man "måste" göra de här sakerna medans orken finns. Men då händer det ofta att man får bakslag och vännerna får vänta ytterligare. Det är då, som det märks vilka som har svårt att förstå, de tror oftast att man undviker de av nån anledning. Men så är inte fallet. Ibland blir jag så trött på alla som misstolkar och misstror. Varför överhuvudtaget tror de att man skulle hitta på att man mår si eller så. Eller vill undvika de. Helt sjukt! Man önskar inget hellre att man hade ork och kraft som innan man blev dålig. Men nu är det inte så. Jag måste själv lära mig varje dag att kunna hantera de olika upp och nerförsbackarna. Bara det i sig suger energi.


Man kan inte heller säga att " ryck upp dig för fan". Så fungerar det inte. Det är som att säga till en som har ms eller parkinsson, "ryck upp dig". Det går helt enkelt inte att påverka. Inget man väljer att må dåligt ena dagen och sämre andra dagen. När man väl gör nånting så kan man få lida för det dagen efter, för att det tar så på psyket. Men ibland är det värt det. Man vill ju kunna leva så normalt det bara går. Min astma/ångest har gjort mig så dålig mellanåt att jag först blir hes, sen tappar rösten helt. Och naturligtvis det svåraste som finns, att inte kunna få luft.

Alla är vi olika även om vi är friska, men ännu mer skiljer våra sjukdomar oss. Vi kan ha samma diagnos. men det kan vara olika symptom. Så jag ber alla att tänka sig för innan de häver ur sig nåt olämpligt som de i verkligheten inte har en aning om. Många personer sjunker tyvärr, i mina ögon,när de dömer utan att veta. Problemen sitter inombords. Men vi som lider av detta, är mycket skickliga på att dölja, man vill inte att andra ska se. Man är livrädd för att det ska synas, men det är viktigt också för oss att det inte ska synas. Det blir som att det räcker med kaoset inombords, man vill inte det ska avspeglas på det yttre. 
För det här är mitt liv, min verklighet. Det är så jag lever.
Take it or leave it

/ Susanne

comments powered by Disqus