Möte med likasinnad främling.

Skrivet av Susanne Damgren

Hur ofta händer det att man träffar på en likasinnad person? Inte särskilt ofta. Dessutom att möta denna person mitt i ett promenadspår. Om kvinnan haft med en hund, kan jag förstå att samtal kan påbörjas. Men nu gick kvinnan alldeles ensam. Och jag kom gående med Jack, först gick vi om henne. Sen gick hon om oss..(blir lite stopp mellanåt) Sen våran tur att gå om igensmiley Då när vi var sida vid sida, frågar hon mig. Kan jag ställa en fråga. Javisst svarade jag. Hon undrade eftersom jag gick så mycket om jag kunde nåt om joggingskor. Vilket jag tyvärr inte kunde. Hon var nog äldre än mig. Vi promenerade sida vid sida. Det visade sig att hon led av exakt samma sjukdom som mig. Nämligen fibromylagi. Det ena gav det andra. Så otroligt konstigt, allt vi sa stämde klockrent. Två främlingar, möts. Våra tankar innan vi påbörjade samtalet stämde med!! Vi hade båda funderat på vad vi kunde göra för att slippa den otroliga tröttheten. Sånt här händer bara inte, så ofattbart.

Ett bra tips enligt henne och det har jag hört innan med. Är att ändra sin kost. Och hon gav många förslag på hälsokost som hjälpt.  Vilket jag skulle vilja, iallafall lite, svårt ändra på allting. Men att förändra allt. Innebär även dyrare kostnader. Vilket inte fungerar idagsläget. För mig som även lider av fler sjukdomar, skulle allt som kunde hjälpa vara guld värt. Det enda jag önskar är en kropp som mår lite bättre.

Mycket märkligt sammanträffande var det, och givande.

Godnatt / Susanne

comments powered by Disqus