Fula gubbar

Skrivet av Susanne Damgren

Vet att det är jättefult att skriva "fula" gubbar. Men vissa är bara så fula. En av dom är min granne. Han är jättetrevlig och snäll på alla vis. Ialla fall vad jag vet. Bara pratat med han på gården. Men varje gång jag stöter på han, vilket sker rätt ofta. Han provar olika sätt och taktiker för att jag ska följa med upp till han. Det är allt från att bjuda på kaffe, mat, vin och så idag när vi stod och pratade. Tyckte han det var förargligt att han inte hade godis till Jack. Vid flera tillfällen sa han, följ med upp, så ska Jack få godis. Varje gång tackar jag nej, med massa bortförklaringar. Vill inte vara otrevlig mot grannarna.

Men idag när vi verkligen stod öga mot öga, hann jag studera han. Man gör det ovavsett man vill eller ej. Tänkt samma sak vid flera tillfällen. Men idag syndes det ännu mer. Hans stora näsa. Alltså den ser ut som en stor, röd, gammal skrynklig potatis. Ni vet en sån där potatis som liggat länge och blivit knölig och rödrosa. Med djupa skåror i. Exakt så ser hans näsa ut. Sen stort vitt tomteskägg runt hela ansiktet. På håll ser han gullig ut, men när man står nära, tänker man bara på den stora skrovliga potatisnäsan. Synd om han. Kan inte han rå för. Inte heller mitt fel, att jag blir illamående när vi pratar. Undviker att se på hans näsa. Vilket är hur svårt som helst.

Vilket sjukt inlägg...haha..

Ska städa nu, så gott det går.

Kram / Susanne

ps ingen bild till detta inlägg, kan gärna inte ta kort på han....wink

comments powered by Disqus