Mardröm.

Skrivet av Susanne Damgren

Vaknade häftigt av att jag trodde jag befann mig i ett litet, litet hus. Där jag och en vännina. höll på och tapetserade.
Vi hade pratat om hur det skulle vara och se ut. Innan vi lämnade huset.

När vi kom tillbaks, stod mina ord, skrivet på väggen. exakt i den ordning jag nämnt det.

Vi tittade på varandra förstod absolut ingenting.
Sen kom känslan av att nån stod utanför och iakttog oss.
Snabbt lämnade vi huset.

Dagen därpå var det ännu mer skrivet på väggen. Men nu även inringat med ett hjärta.
Jag visste på en gång vem det var.
Och vi fick springa, och gömma oss för att söka skydd.
Hela natten bestod av att gömma sig, lite svettigt...:)

Och det enda otäcka jag kunde se idag. Var en spindel. Som tur var inte var levande.

Som det kan bli.

Kram Susanne / Jack

comments powered by Disqus