Trött, tröttare, tröttast.

Skrivet av Susanne Damgren

Så känner jag mig nu. Insidan närmar sig 100 års- strecket.
Ärligt, har tröttnat på att vara som en zombie.

Snälla människor som ger mig komplimanger. Har inte det blekaste om, hur det är på insidan. När jag berättar det, ser dom ut som dom sett ett spöke? Det syns ju inte, säger dom.
Vore bättre om det syndes tror jag faktiskt. Folk missförstår mig. Dom har svårt att acceptera, att jag kanske inte orkar lika mycket som dom.
Min högsta önskan är att få bort tröttheten, få bukt med astman och det övriga.
Men det verkar långsökt.

Nu vill jag vakna till sol och vår. Känns som vintern redan varit alldeles för lång.

Ha en fin lördagkväll.

Kram / Susanne

comments powered by Disqus